En av de första gångerna jag kom i kontakt med begreppet Helande stenar var en granskande tidningsartikel, där personer som var inskrivna hos arbetsförmedlingen fått någon form av kristallterapi. Jag kommer inte ihåg så mycket av innehållet i artikeln, mer än att artikelförfattaren var mycket kritisk till att skattepengar kunde gå till sådant. Och jag ska varken förorda eller avfärda kraften hos denna terapiform. Det har jag helt enkelt för lite förstånd till att göra.
Men… Att hålla en len och fin sten i handen, som man fått av någon man tycker mycket om, kan vara helande för själen. Speciellt om man fått den med orden: ”Den här tycker jag du ska ha, den måste du spara!”
Att det kan vara läkande att sitta på en stor sten vid en norrländsk sjö. Höra alla ljud och hoppas på lite mera vind så att myggens antal ska avta något.
muminpappablog 