Människan vill framgång och utveckling, och har så svårt att acceptera motgång och tillbakagång. Precis som farmor och hennes virkande, som jag skev om i tidigare inlägg, så är det nog för de flesta. Man vill verkligen inte gå bakåt i utveckling. Det man kan och gör ska ständigt förbättras och förfinas. Karriärstegen ska stå stadigt lutad och ha hela stegpinnar, ända upp till pensionering.
Vi säger ibland att vi hoppas att en människa efter en längre tids sjukdom ska komma tillbaka. Att bara haka i där man en gång var och leva i en förlängning av det friska och välmående. Men är det så? Jag ställer frågan, men ger utrymme för egna tankar. Man kan förmodligen, mellan raderna, ändå få en bild av hur jag ser på saken.
Foto: Erik Ohlsson.
muminpappablog 